Life On The Ranch

Life On The Ranch

Life On The Ranch

Den här bloggen ersätter min tidigare blogg "Från Stureplan till Höskullen" som jag skrivit på Hästliv.nu i tre års tid.

Jag kände helt enkelt att det var dags för något nytt. Det är fortfarande min önskan att kunna dela med mig av mitt fantastiskt spännande liv som jag lever här ute på Oak Wood Ranch i Vallentuna tillsammans med mina 12 hästar! Varje dag är unik och ingenting går i mönster. Hästarna är mina bästa vänner och att få dela varje dag ihop med dem från tidig morgon till sen kväll är ett privilegium i sig. Sedan att få bo såhär på landet och vara sin egen och känna all den här friheten är också en underbar känsla.
Det är i år femårsjubileum för oss här ute på ranchen och bloggen är även tänkt som en hyllning till detta eller som ett enda långt härligt firande! Jag vill inspirera andra till att våga leva ut sin dröm och till att inte vara så rädda för att satsa på hästar och ridning. Livet är kort och kan man jobba där man har sin passion så tror jag att det banar väg för stor lycka och möjlig framgång. Jag har fortfarande mål och drömmar för den här verksamheten och det kommer jag också dela med mig av i bloggen. Jag är westernryttare och här på ranchen ägnar vi oss åt westernridning och westernhästar (quarters). Jag kommer att skriva mycket om träning och aktiviteter vi har här och om våra turridningar, läger och kurser. Jag kommer berätta om hur livet med hästar från morgon till kväll är och om hur man även hinner med två små barn i den karusellen!
Jag hoppas på lite bra gästanvändare också och såklart en massa kommentarer och åsikter från er läsare!

U Be A Rocker

Hästarna på RanchenPosted by Helena Thu, October 02, 2014 23:35:58

Idag har varit en dag då jag känt en enorm glädje men också en dag då jag gråtit. Vår fotograf Mira Nyberg har varit här och tagit många jättefina bilder på flera av våra hästar. Det är som alltid en stor händelse och något som gör mig mycket glad. Vi lade lite extra krut på att göra Rocket fin och såg till att få nåra riktigt fina bilder på oss två tillsammans.

Detta gjorde såklart att jag sedan blev ledsen och jag var tvungen att dra mig tillbaka och bara få vara ledsen och tänka på hans mamma Indiana Rocker som lämnade oss för ett år sedan.

Hon var ju min drömhäst som jag köpte för snart fem år sedan. Vi fick några fina år tillsammans innan vi bestämde oss för att betäcka henne. Under dräktigheten började hennes problem och hon blev halt och det dröjde länge innan vi förstod att hon led av strålbenshälta i båda frambenen. Hon fick sitt fina föl U Be A Rocker som vi kallar för Rocket och hon var en så duktig och fin mamma fastän hon hade ont. Nu finns hon inte längre och hon har inte heller ont och mitt liv måste gå vidare. I början hade jag svårt att låta det gå vidare ihop med Rocket. Det var som att jag anklagade honom för det som hänt henne. Jag kunde inte riktigt ta honom till mig och det var som att allt bara gjorde ont i mig varje gång jag såg på honom. Det var en hemsk känsla som jag hoppades skulle gå över.

Det har den gjort. Idag inser jag att det verkligen är så. En helt ny känsla härjar i min kropp. En kärlek som blossar upp och som har tagit ett grepp om hela mig. Kärlek och glädje och ett lyckorus över att få ha den här fina lilla killen hos mig som påminner mig om henne men bara på ett positivt sätt idag.

Indiana ser oss hela tiden, det är som att hon hela tiden håller ett vakande öga över oss och jag kan känna ibland hennes sätt att bara vara nära mig när jag är med honom. Hon lever vidare genom honom och det är det finaste jag kan tänka mig.

Jag har börjat lära känna honom nu och bygger sakta men säkert ett band oss emellan. Det här är bara början på en livslång kärlek oss emellan och starten på en riktigt fin relation mellan människa och häst.

Jag älskar honom! Min fina Rocket som nu är drygt 2 år!




  • Comments(0)//lifeontheranch.oakwoodranch.se/#post44