Life On The Ranch

Life On The Ranch

Life On The Ranch

Den här bloggen ersätter min tidigare blogg "Från Stureplan till Höskullen" som jag skrivit på Hästliv.nu i tre års tid.

Jag kände helt enkelt att det var dags för något nytt. Det är fortfarande min önskan att kunna dela med mig av mitt fantastiskt spännande liv som jag lever här ute på Oak Wood Ranch i Vallentuna tillsammans med mina 12 hästar! Varje dag är unik och ingenting går i mönster. Hästarna är mina bästa vänner och att få dela varje dag ihop med dem från tidig morgon till sen kväll är ett privilegium i sig. Sedan att få bo såhär på landet och vara sin egen och känna all den här friheten är också en underbar känsla.
Det är i år femårsjubileum för oss här ute på ranchen och bloggen är även tänkt som en hyllning till detta eller som ett enda långt härligt firande! Jag vill inspirera andra till att våga leva ut sin dröm och till att inte vara så rädda för att satsa på hästar och ridning. Livet är kort och kan man jobba där man har sin passion så tror jag att det banar väg för stor lycka och möjlig framgång. Jag har fortfarande mål och drömmar för den här verksamheten och det kommer jag också dela med mig av i bloggen. Jag är westernryttare och här på ranchen ägnar vi oss åt westernridning och westernhästar (quarters). Jag kommer att skriva mycket om träning och aktiviteter vi har här och om våra turridningar, läger och kurser. Jag kommer berätta om hur livet med hästar från morgon till kväll är och om hur man även hinner med två små barn i den karusellen!
Jag hoppas på lite bra gästanvändare också och såklart en massa kommentarer och åsikter från er läsare!

Träning ger utdelning

TävlingarPosted by Helena Tue, April 21, 2015 11:35:26

I söndags var det dags för säsongens första tävling för mig och lilla Georgia. All den träning vi lagt ner gav utdelning. Hon skötte sig bättre än någonsin och det resulterade i en 2:a plats i Ranchtrail och en 4:e plats i WesternRidning.

Hon är fortfarande väldigt stressad och det märks särskilt på framridningsbanan där hon ofta kastar sig när andra hästar kommer nära. Applåderna i ridhuset får henne också att hoppa omkring fortfarande. Framåt eftermiddagen vid sista klassen då står hon i princip stilla under hela prisutdelningen, hon bara drar lite på örat vid applåder.

Under ärevarven får jag oftast hoppa av!

Jag vågade i alla fall rida med hatt för första gången. Tidigare har jag alltid tävlat i hjälm, vilket dock är klokt och något jag uppmuntrar fler till att göra! Livet är alldeles för värdefullt!

Stort minus till mig själv för de tabbar jag gjorde... som en liten skön blackout vid grinden bara för att den stod åt andra hållet!




  • Comments(0)//lifeontheranch.oakwoodranch.se/#post61